När jag fick Uffe så var han rädd om sina öron. Detta förvärrades efter att vi la bomull i öronen på honom då han skulle klippas. Det tog 2 dagar och många försök innan vi fick ut bomullen och vi trodde att vi hade förstört honom för alltid. Efter en vecka gick det att tränsa honom normalt utan att han slängde upp huvudet så fort man kom nära öronen. 

Jag har försökt att klippa öronen flera gånger och det har aldrig gått, utan så fort han har fått lugnande när han har varit på kliniken så har jag fått bett om en sax för att kunna klippa bort de värsta lodjurs toffsarna. 

För två år sedan började han upptäcka att det var skönt att bi kliad i öronen där det fanns massa knottbett, först bara med huvudborsten, sen med händerna, men allt var på hans vilkor hela tiden. 

Nu innan jag åkte så stod jag och kliade honom, det var inga problem och det har det inte varit på hela sommaren så jag tänkte att jag måste försöka. Jag tar fram saxen och börjar klippa lodjurs toffsarna och det gick bra! Vågar jag fortsätta? Börjar klippa lite inne i örat, inga problem... Han drog upp örat lite när jag skulle klippa det högra men inget mer. Han stod vissa stunder och njöt.

 

Så, efter 5 års slit så kan jag säga som i ponnyakuten "jag tror mitt problem är löst"

 

Före 

 

Efter

 

Kanske inte det snyggaste, men det gick i alla fall