Jag och Uffe har gått igenom så mycket tillsammans. Vi har tagit oss igenom allt ifrån blödning i senan till sår på hornhinnan. Många hade nog redan gett upp för länge sen men inte jag!

 

Uffe har varit riktigt nära döden en gång! När en veterinär snabbt läst igenom hans journaler, gett honom en behandling och sedan gett upp! Sagt att ni kan boka in en tid snart och ta bort honom eller vänta ett tag och se om det läker utav sig själv, men det tvivlar vi på! om jag inte hade gett honom en sommar till så hade han inte stått och sovit på min axel idag, inte gått i sin hage och njutit av livet. En sommar med ordentlig hagvistelse och lugna skritturer var precis vad han behövde. På hösten åkte vi tillbaka efter att jag hade börjat sätta igång honom på allvar, bara för att vara på den säkra sidan. Att då få höra från en annan veterinär att han är helt ren och att vi bara kan fortsätta där vi var, det var underbart! Tänk om jag inte hade gett honom den tiden, bara gett honom en spruta så hade det varit bra, vilket dåligt samvete jag hade haft om jag inte hade kämpat!

 

Jag säger inte att man ska låta hästar lida, utan bara ge dem tid och den omsorgen de behöver. Så ni som står i en knivig situvation just nu... KÄMPA!